På måndagens agenda stod det BRUCE SPRINGSTEEN hos oss.
Till min stora lycka förstås.
Det var nu 6:e gången i ordningen som vi skulle gå på hans konsert.
Han är helt enkelt magisk speciell så man kan se honom uppträda om och om igen.
Därför hoppas jag ju att jag inte har räknat klart ännu, det måste bara finnas åtminstonde
en ynka liten möjlighet till att kunna vara på plats när han spelar igen....
.......en ynka liten gång.....

Klockan är nu ca.11.00 på förmiddagen och Tobbe sitter här och köar utanför arenan.
Under hela dagen var han med utan att gnälla....skööönt!!!
Man måste vara införstådd med att går man med mig på Bruce.....
Jaaa det är en hård prövning för din kropp för det är köa
som gäller i måååånga timmar.
Tobbe fixade det galant.
Han uttryckte sig med att:
"Tänk vad jag offrar mig för dig, Pia!"
Men i själva verket vet jag att han gillar att gå på Bruce och han skulle
heller aldrig sätta sig på läktaren bara för att det är bekvämast så.
Näeee, han vet spelreglerna för konserten och de följer han gärna......
ELLER HUR TOBBE????

Det var kanonväder och härligt skönt till en början......
Men varefter timmarna går så blir det alldeles för varmt att stå i
solgasset och inte kan man flytta sig från sin kö heller.
Nu i efterhand kan jag berätta att jag skulle aldrig ha avlidit pga att jag
är ihjälklämd framme vid scenen, näe min dödsorsak hade varit solsting
och uttorkning för fy sjutton vad jag led av törst där på kvällskvisten.

Som ni ser är det inte mycket folk ännu, men skenet kan bedra............





......detta var alltså förklaringen.
De som var först på plats hade alltså ordnat ett kö system.
Det innebar att innan klockan var 13.00 kunde man röra sig fritt
utan att behöva stå still i kön, men därefter ropades vi upp i tur
och ordning för att placeras i 12 olika rader (det fanns 12 insläpp)
och då gällde det att hålla reda på varandra så gott det gick för att
inte sådana som kom mycket senare skulle tränga sig före de/oss
som hade stått där under en längre tid.

Klockan 17.00 skulle insläppet ske, men det blev försenat av någon anledning.

Ca 25 minuter försenat blev det och det märktes att de som stod och väntade
hade tappat tålamodet lite eftersom det var så hett att stå där mitt i solgasset.
När det väl var dags så gällde det att SKYNDA..........
Ni ska inte tro att de släpper på oss den enklaste vägen rakt in i arenan,
näeeeeee då.......en nätt liten (STOR) springtur runt halva arenan
och dessutom fanns det även en trappavsats som man var tvingad att ta sig upp i,
det är ju inte lätt när man redan var utpumpad av
springmarchen tillsammans med alla tokiga fans.
Utmed springmarchen står det säkerhetsfolk och skriker:
.......LANGSAM bitte LANGSAM.......
.....Nicht so schnell......
Jamen hallå, det borde de ju ha tänkt på tidigare.
Har de nånsin varit på en Bruce konsert tidigare, kan man undra????
Har man tid och stanna upp och ta det lugnt innan man har nått sitt
mål framför scenen????....näeee....den tiden finns inte......det är bara att jaga
tills man är framme.
Vi sprang och sprang........
Belöningen är ju att man har närkontakt med scenen ;-D
Det måste man ha!!!!!

Jag måste göra klart för er som inte har varit på Bruce någon gång förut......
Man KAN INTE sitta på läktaren och se konserten, man måste tampas med alla
galningar på innerplan. Med livet som insats....hehehe......
Närkontakt med Bruce är det bästa som finns + att stämmningen från
publiken är enormt viktig.



(tur att det fanns någon som tog kort med en bra kamera)

Hör till saken att våra bilder blev piss-dåliga pga att kameran är
det sämsta tänkbara.

I vilket fall gjorde Tobbe ett försök att filma lite med kameran och här
är resultatet av den actionen.
Ni får ha full förståelse för att både ljudupptagningen och bildkvaliten
är usel eftersom vår kamera är som sagt under all kritik.
Ändå är det ett kul minne förstås.

Bör sägas att det var en väldigt intressant start av konserten.
De drabbades nämligen av strömförlust 2 ggr under 10 minuters tid.
Som tur är så är ju Bruce en artist som gärna tar kontakt med publiken,
vilket han gjorde då när detta uppstod.....han gick runt och skakade hand
med folket, skrev autografer och samlade in presenter från publiken.
Han tog det här med strömförlusten med lugn och ro och vi i publiken
stöttade så gott vi kunde. Inga sura miner alls, tvärtom, en kul grej.
Den här filmen visar när han går runt i publiken och sen när strömmen
kommer åter spelar han "Radio Nowhere" för andra gången.
I den första tappningen föll strömmen nämligen bort.

Hans egen kommentar:
"Jag visste inte att ström var så viktigt"
och "E-Street band spelar 100% LIVE"

 

Jag vet inte hur mycket folk den här arenan tar in, men när nu Bruce
spelade så hade han en publik på ca 38000 personer och det hade förstås
kunnat gå in många fler, men han konkurrerade med Tysklands fotbollsmatch
så därför var det inte fullsatt.

Vädret var ju kanon så det blev en Open Air konsert, härligt!!!!

Det var helt otroligt hur mycket han var ute i publiken under
konsertens gång, visst vet alla att han har den kontakten
på sina konserter, men inte så här mycket som han hade nu.
Hallååå........gissa att jag var ledsen över att jag stod på "fel" ställe.

Meeeeen, jag hade ändå en bra plats, jag såg bra och hade närkontakt,, det är A och O.

Vad vore E-street band utan Clarence Clemons???
Nääääee just det, det finns inte ens med på kartan.
Han är ju så mega cool med sin saxofon.

Han är ju inte ensam i bandet förstås utan här kommer resten
av E-Street Band om nu någon har missat vilka de är.

The E Street Band's members are:
Roy Bittan - keyboards; Clarence Clemons - saxophone, percussion; Danny Federici - keyboards;
Nils Lofgren - guitars; Patti Scialfa - vocals, guitar; Garry Tallent - bass;
Steven Van Zandt - guitars; Max Weinberg - drums.




Japp, det var allt för nu.

Kramisar / Vindruvan