I morse cyklade jag iväg för att handla, frukt, grönsaker, mjölk, yoghurt
........ja ni vet sån´t man behöver helt enkelt.
Problemet var ju att jag köpte lite för mycket och det blev lite tungt att forsla
hem detta. Hade mat på ryggen, hade en tung kasse på styret och även
en kasse på pakethållaren, packåsna var nog bara förnamnet hur jag såg ut.
För att beskriva situationen lite mer så regnade det dessutom......grrr.....

Jag känner ju när jag cyklar att jag är överhuvudtaget inte stabil med alla
matvaror högt som lågt. Meeeen det är ju bara en kort väg att cykla för att
ta sig hem. Det här fixar jag !
I vanliga fall när jag kommer till ett rödlyse så kliver jag av cykeln och leder
den över gatan, men inte idag, det regnade ju, ville ju hem snabbt.
Jag ska alltså korsa en större väg och i mitten finns en liten refug.





Yes, vilken timing, det är grönt att ta sig över för min del, bra tänker jag och
fortsätter på cykeln, det är bara det att den andra hälften av gatan som jag ska
ta mig över har röd gubbe. Jäklar må ste jag sätta igång att stanna mitt i,
hade ju varit bättre om det hade varit grönt hela vägen samtidigt.
Ja ja..........
ok, jag ser då till att börja stanna upp för att kliva av cykeln och gå upp på den
mini lilla refugen, jag hinner tänka tanken att hur ska jag få plats med mig, cykeln
och packningen utstickande till höger och vänster på den här lilla plätten utan att
vara ivägen för trafiken ?!?





Vara ivägen för trafiken......eehhmmm........

Jag kan ju säga att jag hinner aldrig upp på refugen förrän cykeln ligger mitt
i gatan och en del matvaror ligger utspritt i vägen. Dessutom är en svängande bil
rakt på väg mot mig och jag hinner även tänka att det här kommer inte gå bra,
men som tur är var han uppmärksam på min vingliga cykeltur och kunde
styra undan utan problem........
........jaaaaa annars vet jag faktiskt inte vad som hade hänt.

Från skräckkänsla till en pinsam situation, där står jag mitt i vägen och ska
försöka samla ihop mig (som naturligtvis blir väldigt stressad)
och mina utspridda pinaler, det var INTE kul, men som tur var regnade det och
kapuschongen täckte nog det mesta av mig, så jag tror inte att någon
kände igen mig, men man vet ju aldrig.
Mitt hjärta slog i allafall tredubbla slag långt efter att det var omöjligt.
Jag var riktigt skärrad av min upplevelse i trafiken idag.
Därav min tystnad här på bloggen, har liksom inte orkat prata.
Men nu har timmarna gått och jag har suttit och pysslat för att
lugna min oroliga själ och nu mår jag bättre igen :-)






Livet är nog rätt skört ändå.

Var rädda om varandra !!!



Kram /