I morse käkade vi en stadig frukost (som alltid) och därefter
lämnade vi München för att bege oss iväg på nya äventyr.

När vi efter ca 8 mil var framme så stod det
Garmisch Partenkirchen på skyltarna.
Ni vet....
....där vinter OS var år 1936.

Bergen jaaaa, det var ju där siktet var inställt.
För att ta oss upp dit så var vi tvugna att ta tåget.

Här står Tobbe och väntar på att det ska komma.



I början gick det lugnt och fint tillväga, men ska man upp
...jaaaa då får man räkna med att det börjar luta till slut.
Som mest var det 25 % lutning på tåget.
Resan tog 50 minuter för att komma......





.......till det första stoppet för oss.

När vi kom ut och såg utsikten så var det nära
att vi tappade andan av upplevelsen.



Men som sagt det här var ju bara första stoppet...
...vi skulle ännu högre upp.
Kolla huset bakom mitt huvud på bilden under....
....där var dagens målsättning.

Zugspitze....Tysklands högsta berg....2962 m



Najaaa....innan vi for iväg så var det ju bara att konstatera att jag var
heeeelt fel klädd för att vara här uppe bland bergen,
men det visste jag redan innan och så fick det bli.
Kunde ju inte missa den här möjligheten att få komma hit upp.
Medans de flesta här uppe gick omkring i sina skidpjäxor
så knalla jag runt i mina chicka jympapjuck.



Nästa färdmedel för att nå toppen var att ta linbanan.
Det gäller att INTE vara höjdrädd och även gilla lite äventyr.
För det är mer än brant....det är förskräckligt läskigt emellanåt.
Jag känner mig oerhört stolt idag, har övervunnit mig själv
ett flertal gånger.



Det gamla huset i bakgrunden heter Münchner haus och byggdes
redan år 1897.
Då fanns det minsann ingen linbana att ta sig upp med
utan då fick de lov att klättra om de ville ha sin öl på högsta punkt. 



Uppe....
dock inte på den allra högsta punkten för där gick gränsen.



Visst man kan ta sig upp till guldkorset om man vill....
....men då måste man klättra och det finns inte
mycket till skydd på bergskammen.



Jag VILLE INTE till korset !!!
Gick jättebra att se det från litet avstånd.



Vi tog en matbit när vi var däruppe.
Maten kunde vi inte klaga på och utsikten var bedövande.



Bakom Tobbes rygg stupade det 2000 meter rakt ner.
Shit pommes frites....man känner sig rätt liten och knäsvag.





Klart att det finns en öl stuga här uppe, vi är ju i Tyskland.



♪ I believe I can fly....
I believe I can touch the sky..... ♪





Det var KALLT idag - 11 grader på toppen.
Men det var värt varje kall minut och även värt varje Euro
det kostade att ta sig upp....
....var ju inte direkt billigt.



Vilken dag !!!!
Vilken underbar dag !!!!
Vi kan bara säga till er alla att....
....har ni möjligheten att komma hit en dag, bege er upp till
Zugspitze....det är värt varje cent och varje känsla av rädsla.
Vågar jag så vågar du !

Det var allt för oss för idag.
Tobbe har redan somnat....
....med kläderna på...fniss !!
Jag tror naturen tog hårt på honom.....hihihi.....älsklingen min

Tjingeling