Första Julkortet per normal postgång

Jag sa till mig själv att den som skickar det första julkortet per normal postgång förtjänar att få platsa i min blogg.
Fick det igår och det roliga var att det är ett helt oväntat julkort. Men desto roligare. Det glädjer säkert Cattis också.
Det kanske inte är alla som kan läsa och förstå vad som står i det eftersom det är på tyska, men försök att förstå i allafall.
Julkortet kommer från YFU, den organisationen som Cattis åker med till Argentina. Kuuul och STORT TACK att Ni tänker på oss föräldrar i denna svåra stund när julen kommer och vi ska behöva fira den utan våran älskade dotter.
Det känns hemskt!!! Jag blir till och med så sentimental när jag skriver här och nu att mina tårar rinner. Jobbigt!!!

Snyft........

Till Dig Cattis!



Här är julkortet:







Kram / Vindruvan

Vilken osis att inte mitt kort kom först, fniss fniss. Väldigt omtänksamt av YFU tycker jag. Bit ihop Pia, vi går snart mot ljusare tider och Cattis kommer hem fortare än du anar!!!!! Massor med BAMSEKRAMAR från lillasyster.

Tack Linda!!!
Senast igår sa jag till Mari på telefon att jag känner mig stark och att saknaden av Cathrine är oerhört jobbig men att jag ser till att underhålla mig...ja då funkar det på något konstigt vis. Idag är en helt annan dag och tårarna bara rinner och rinner. Känslorna är så sköra. Jag saknar henne så djupt.
Kan inte skriva mer, jag är lte för ledsen just nu.

Kram från mig

Hej jag vet hur det känns mina tårar forsar fram när jag läser något om Lilla Cattis Men vad
jag förstår så har om roligt vi får inte missunna henne det

tusen Kramar

Ja idag har längtan varit väldigt jobbig, mina tårar kommer och går men mina röda ögon består. Hoppas att morgondagen blir mer positiv.
Jag missunnar definitivt inte Cattis att ha roligt, isåfall hade vi aldrig släppt iväg henne och dessutom hade det varit rent egoistiskt tänkande om
hon inte skulle få göra det här skolåret utomlands när nu möjligheten finns för henne.
Jag vet att det kommer att vara en del jobbiga dagar men i allt det jobbiga så stärker det en själv också, hur konstigt det än låter.
Nä, jag ska inte grotta ner mig i mina funderingar utan försöka blicka framåt istället.
....Jag kan flyga...jag är inte rädd.....

Ha en bra kväll
Kram / Vindruvan