Hej allihopa!

Nu är jag är tillbaka här på bloggen igen, kanske inte i så jättestor
utsträckning ännu eftersom jag måste hinna landa i mitt hem ordentligt först.
Som tur är sköter ni bloggen strålande under tiden jag är borta.........TACK allihopa!!!
Det var ju ett par månader sen sist som jag var hemma här och precis
som Ritva nämner så är det lite känslomässigt jobbigt att bo med ena foten
i ena landet och nästa fot i ett annat land.
Man vill liksom inte släppa taget mot sina hemtrakter.
Det brukar vara så när jag kommer tillbaka till Tyskland att jag hamnar i en deppig
svacka under någon veckas tid eller så innan jag har aklimatiserat mig här igen.
Men sen reser jag mig och allt är som vanligt igen.
På något vis kändes det lite skönt att få bekräftat att jag inte var ensam om denna känsla
utan det var Ritva som tog upp saken när vi träffades sist och hon talade om att även
hon hamnar i en liten deppig period när hon kommer tillbaka från Finland till Sverige.
Men att det sen blir bättre igen efter en kort tid.
Jag som trodde att det var jag som var lite knäpp, känslig och framför allt ensam
om att känna mig lite nere vad den här saken beträffar, men så var inte fallet.

Tobbe & jag tyckte det var underbart att få sova i våra egna sängar inatt i allafall.
.........och självklart är vi glada över att vara hemma igen bland våra prylar.





Återkommer i nästa inlägg och berättar om nerfärden och hemkomsten.
Ville egentligen bara visa mig lite kort här och säga att vi var framme nu så att ni vet.

Har lite att ta hand om som ni säkert förstår, men som sagt vi ses snart igen.


Kramisar / Vindruvan