Vinterlandskap för en dag





I morse när vi vakna, var hela världen vit
och vi förstod att vintern har kommit hit.




Sprudlande glad kastade jag på mig kläderna,
rustade mig med min kamera och stack ut i Wurmtal.
Promenad och fotografering av landskapet stod nu på
min agenda.


Min promenad började inte riktigt som jag hade tänkt mig förstås.

På vägen ner i backen i höjd med Teuterhof blir jag vittne till en
bilolycka. Jag är inte 100% säker på hur det gick till, men jag
uppfattar det som så att bilen ska svänga ut i körbanan från
stallets parkering i en vänstersväng med riktning Kohlscheid,
han missbedömmer  totalt och kör in i bilen som kommer körande
från Kohlscheid mot Würselen till.
Han kör in i sidan på den bilen och båda far över alla körbanor innan
det blev stopp näst intill i hästarnas hage på motsatta sidan av vägen.

Krasch är väl det minsta ljudet man kan säga när plåt möter plåt.





En kvinna flyger ur från den bilen som blev påkörd och var ursinnig:
- HAST DU EIN KNALL ODER WAS, skriker hon över halva Wurmtal.

Jag har alltid varit rädd för hur jag skulle agera om jag är först på plats
vid en olycka. Idag fick jag veta.
Man hinner inte tänka så mycket utan man agerar.
Idag gjorde jag det åtminstonde.
Jag som inte ens kan det här med första hjälpen ordentligt,
fast det kanske bara är den tron man har när man aldrig blir
utsatt för några snabba ABC-beslut.

Skyndade mig fram till olyckan för att kolla hur det hade gått för de
inblandade och hörde mig för om jag kunde vara till någon hjälp.
För det visade sig som tur var att alla 4 klarade sig utan blessyrer.
Men stämningen var en aning hätsk dem emellan....oj oj oj.....

I allafall var kvinnorna tacksamma över att jag brydde mig.

Har du kommit först på plats vid en olycka någon gång ?


Med ett rejält klappande hjärta började jag min vandring in i
vinterlandskapet Wurmtal.
Hade lite svårt att njuta och finna harmoni efter den där
upplevelsen, men ju längre jag gick ju bättre kände jag mig.
Kunde ta fram kameran till slut för att fota lite.
Det var ju lite grann det som var meningen med promenaden.











Det snöade hela tiden och det var jättehärligt.
Men det var oerhört blött på marken så jag misstänker att
det här med snön är snart ett minne blott igen.





Hur ser det ut med snön hos er just nu ??

Kram / Druvan





Kommentarer
Postat av: Bir

Usch, vad obehagligt för dig Pia. Vilken tur att det bara var plåtskador. P.S. Gå in på familjesidan.se om du vill. Många kramar från ett snöfritt Norrköping.


2008-12-03 @ 15:19:36

Postat av: Vindruvan

Till Gittan !

Vad fint det var !

Finns hos dig nu och alltid.



Kramar din vän Pia


2008-12-03 @ 15:56:44

Postat av: Ritva

Vad modig och duktig du var. Jag förstår att du kände dig skakig efteråt. Det är då först tankarna kommer. Bra att du talar(skriver on upplevelsen) det hjälper att bearbeta händelsen. Jag har aldrig varit på plats för T-olycka men har upplevt andra obehagliga saker med åren.

Vad vackert det är där nere. Här är det MÖRKT och blött.


2008-12-03 @ 19:13:55

Postat av: Linda

Jag var inne på familjesidan nu, snyft, snyft. Mina tankar finns hos dig Gittan. Kram Linda. P.s. Hoppas det gick bra att vattengympa!? D.s.


2008-12-03 @ 21:39:16

Postat av: Bir

Vattengympan gick bra. Jag tog det lite lugnt med hoppen och magövningarna. Kvällsmackan hoppade jag över, är fortfarande mätt. TACK!


2008-12-03 @ 22:45:24

Postat av: Bob-bip

Vattengympa, ingen magövning och inga hopp ?

Vadan detta?

Väntas det tillökning ?

Hepp


2008-12-04 @ 11:02:12

Postat av: Bir

Näe det är jag för gammal för, men vi var ju hos Linda med familj i går och därifrån gick man INTE hungrig. Jag åkte direkt till vattengympan och var lite rädd att all mat, lussebullar m.m. skulle komma upp och simma omkring i vattnet.


2008-12-04 @ 16:51:07


Skriv gärna något !

Vad kallas du för ?
Vill du vara ihågkommen ?

Lämna gärna din E-postadress ! (Jag håller den hemlig)


Har du en Blogg ?


Här kan du skriva vad du tycker och tänker !

Trackback
RSS 2.0