För det mesta när man har varit borta från hemmet några dagar eller några veckor så brukar man uppskatta att vara hemma igen, typ.......... ............så känns det, eller hur?

Igår kändes det annorlunda.........å ena sidan jätteskönt att vi var hemma eftersom vi inte mådde något vidare men å andra sidan när vi kliver in genom dörren och märker att allting inte var så som det var när vi åkte hemifrån.

I den stunden var jag faktiskt lite glad att Cattis inte var med oss, så mycket kan jag ju säga.

Jag har över en kväll och natt lärt mig hur en ismaskin fungerar iallafall. Se och lär:




Fattar ni nu vad jag vill ha sagt?
Javisst det var sa jä..a kallt i huset när vi kom hem att vi mötte isbjörnar i trappan
(högst +8 grader).
Inte nog med att jag frös som bara den pga magsjukan och så ska man mötas av än värre kyla när man kliver in i sitt eget hus. Jag hade vinterjackan på mig ända fram till sängen, kröp ner under täcket i fosterställning med ytterligare 3 lager filtar ovanpå, sängen har jag sen inte lämnat om jag inte har varit absolut tvungen.
Det är vid dessa tillfällen man önskar att man hade en öppen spis att värma sig vid.

Jag trodde från början att jag skulle ha en del roligt att berätta på bloggen när jag kom tillbaka från jullovet, men det verkar mest vara tvärtom, ledsen för det mina vänner.
Kanske ni kan berätta något upplyftande för mig istället?



Kramar från en frusen Vindruva