Här vilar inga lata höns.....ehh...möjligtvis jag själv då då, men inte Företagsbostäder i allafall.

I morse mailade Tobbe och bad om nya knivar till köket eftersom dessa som fanns i lägenheten var väldigt slöa.
Jag är ju glad att jag hade hunnit få något på kroppen, för plötsligt ringer det på dörren.
Klockan är ju kvart över 9 så visst borde jag kanske ha varit klar då, men så var inte fallet nu i morse.
Jag öppnar dörren lite försiktigt och undrade över vem sjutton kommer NU.
Står där slarvigt påklädd (eftersom jag fick kasta på mig tröjan lite snabbt) med blött bakåtkammat hår och alldeles blek och trött i ansiktet.
Glad över att jag hunnit.....för några enstaka minuter innan hade jag INGET på mig.

Där ute i farstun stod en pigg och glad dam från Företagsbostäder som kom och lämnade upp de nya knivarna till oss som vi hade bett om, sa hon.
Herregud det var snabbt jobbat!!
Hade jag vetat det.......

Jag var lite paff och generad över att jag själv inte var i ordning utan ursäktade mig över hur jag såg ut när hon dök upp i dörren, men hon verkade inte bry sig särskilt, hon är väl van kanske.
Det kändes mest genant för mig antar jag!

Oj oj oj, nästa gång ska jag vara påklädd och klar kl.7.00, så att inga missöden uppstår.

Då passar det bra med......
Dagens tänkvärda nu:



Har du någon liknande händelse att berätta om??

Ha det bra!!

Kramar / Vindruvan