Kaos i Aachen
Hej och hå vad det snöar !!
Det är ju ganska behagligt om man inte måste ut i
trafiken förstås.
Kolla här bara vad trevligt det ser ut när jag skottar.
Det trevliga slutade när vi skulle skjutsa Cattis till jobbet.
Eftersom dubbdäck är förbjudna i Tyskland så blir det lätt
blankis på gatorna när bilarna packar ihop snön.
Tänk på det ni....alla ni som nu är emot dubbdäck !!!
Finns för-och nackdelar med det mesta.
Det tog en timme att köra till Cattis jobb idag och normalt
tar det en kvart.
Kön började redan i Würselen.
För bilarna vågade inte åka nerför backen till Aachen.
De 2 bilarna framför oss bara kanade i sidled i backen, den ena
tröttnade och körde upp på trottoaren, den andra fick för sig att han
skulle vända mitt i backen (!!!) med sommardäck, vad han gjorde
ute överhuvudtaget det fattar vi inte.
När äntligen de nötterna var ur vägen så kunde Tobbe gasa
nerför backen 'utan' problem för vinterdäck har man ju åtminstonde
på bilen när det är vinter, annars har man inte mycket vettigt i kolan.
Riktning mot Würselen stod både bussar och timmerbilar på
tvärsen och kunde inte ta sig upp.
Kön sträckte sig ända från Aachen till backen i Würselen dvs
ca 5 km i dubbla spår.
Inne i Aachen var det lika kaosartat, vi höll på att bli rammade
av en glidande buss som inte hade någon kontroll alls på sin bakdel.
Jaaaa som ni märker har vi egentligen haft vårat äventyr idag MEN
om 10 minuter ska vi sätta oss i bilen igen för att hämta våran
lilla söta guldklimp, anledningen är att bussarna kan man inte lita
på i detta väder.
Tjing på er !!
Druvans familj är nu innanför dörrarna igen. När vi åkte samma sträcka den här gången så fanns det inte ett enda spår av problem i trafiken för då hade saltbilen hunnit att arbeta undan.
Allt är relativt. Norrlänningarna skrattar åt alla söderöver som pratar om snökaos och vi skrattar (nästan) åt europeerna och deras snökaos. Ett är i alla fall säkert plogbilarna har gått varma denna vinter och än syns inget slut.
Jag tycker det är härligt när vintern beter sig som vinter, med snö och kyla, annars kan den här perioden vara outhärdlig innan våren kommer.
Oj, va mycket snö ni har. Det är väl nästan rekord hos er.
Snön bara fortsätter att vräka ner här.
Näe, det finns inget slut på snön! Man känner sig som en liten myra bland alla snövallar. Jag bara ser framför mig när all denna snö någon gång skall smälta, så där vid midsommar eller så, då lär det väl bli översämning!!!
Det låter lite besvärligt med snön hos er, medans vår snö som jag så tappert kämpade och skottade bort i måndags har töat bort det mesta igen...snopet vá ??? Det var faktiskt skit tungt att skotta...med facit i handen så skulle jag ha låtit den ligga kvar och så den kunde förvandlas till vatten.
När jag lite senare igårkväll tittade ut genom fönstret, tyckte jag att dom såg så rena ut, märkligt tänkte jag. Men det var inte fönstren som var rena det hade "bara" slutat snöa! Dock bara tillfälligt, för nu är det igång igen! Javisst, ställer det till med problem när det är så mycket snö. Skolor, skolstjuts, färdtjänst, spårvagnar ställs in. Avåkningar i trafiken, tak har rast på flera byggnader (ladugård, sporthall, garagetak) Denna vinter lär vi nog minnas!!!
Ja jag är glad att det inte är denna vinter som jag bor på Dalarö och ska iväg till Danderyd tre dagar i veckan, via hundvakt i Johanneshov. Förra vintern, utan skottning, snökaos och halka, bara bilköer, åkte jag vid sju på morgonen för att vara framme till nio.
Hur som helst, mitt i all denna snökaos vill jag berätta att Joel är i en jättehärlig period med massvis av frågor så man man blir helt slut på ett roligt sätt, man vet knappt vad man skall svara till slut. Ute pekar han o frågar hur alla saker fungerar. Mycket frågor om kroppen såsom: Var kommer pratet ifrån? Var kommer rapet ifrån? Vad gör maten i magen? Vart kommer kisset & bajset ut? Vart tar bajset vägen i röret i toaletten? Jaa, listan kan göras lång.......Hur förklarar man GLÄDJETÅRAR när ens barn kommer hem med en bukett blommor som han själv ville handla till mig. Faycal o Joel var halvvägs hem när Joel sa till Faycal att han skulle gå tillbaka till affären o köpa blommor till mamma. Kommer hem o säger: -Varsågod mamma, dom är till dig, dom har jag köpt. Jag kände bara hur mina ögon fylldes av glädjetårar. -Är du ledsen mamma? -Näe, jag blir så glad, så jag blir ledsen?!
Vilken underbar unge du har Linda.
åååh, gud vá härligt....det är så jag får tårar i ögonen också när jag hör dig berätta om mosters gullunge JOEL =)
